det har inte bara blivit av att jag skrivit men nu så känner jag att jag behöver det. Och det blir inget roligt att skriva om igen... Mår inget bra alls, känner mig nervös, panikslagen, orolig. Det kryper i kroppen känner igen känslan så himla väl. Det blir så här när det har varit mycket runt mig som jag vill göra och hinna med. Så jag får väl skylla mig lite själv. Försöker lugna mig, men svårt. Jag o Bella ska gå spårkurs med början på onsdag och det ska bli så skoj men jag är orolig för hennes jävla beetende. Hon har fuck you fingret upp så fort det är störning o dyl. O jag blir frustrerad och hon blir ännu värre. Då kommer tankarna klarar jag detta? Funkar det? Varje morgonpromenad är ett ständigt störningsmoment och jag försöker få henne gå fint och bra. Både fot o lite friare. Får korrigera hela tiden. Gaaahaaa. Känner mig som världens sämsta hundägare just nu. Vad ska jag göra med mina känslor och krämpor. Inte fan vet jag, just nu mycket som är jobbigt och rör upp. Kram L
